Forrige innlegg var et sutrinnlegg. Følger opp med et eksempel på hvordan verden virkelig burde vært (muligens minus dette med Jason Mraz, da) og hvordan ting virkelig burde gjøres:
Pendeltåg mot Märsta, Stockholm
I ett bås sitter en tjej ~25 och lyssnar på musik och mimar med. Mitt emot sitter en jämnårig kille, som också lyssnar på musik. Han upptäcker plötsligt mimandet och tittar mer och mer koncentrerat på henne. Efter ett tag tar han upp sin MP3-spelare, trycker några gånger och håller sedan upp den framför tjejen. Hon tittar först väldigt skeptiskt på killen och MP3-spelaren, men efter att ha tittat noga på spelaren spärrar hon upp ögonen och tar ut öronsnäckorna ur öronen.
Killen: Det är rätt, eller hur?
Tjejen: Hur visste du det?!
Killen: Jason Mraz är en av mina favoritartister och jag måste faktiskt säga att du är ganska söt när du mimar till din musik.
De fortsätter att pratar och innan de skiljs åt byter de nummer och bestämmer att de ska ta en fika någon dag.
Tyvlånt fra Tjuvlyssnat
Abonner på:
Legg inn kommentarer (Atom)
Ingen kommentarer:
Legg inn en kommentar